Allmänhet Vårdpersonal
Allmänhet Vårdpersonal

Reumatoid artrit

Reumatoid artrit

Reumatoid artrit (RA), också kallad ledgångsreumatism, kännetecknas av inflammation i flera leder, vilket medför svullnad och ömhet i de inflammerade lederna. Inflammationen kan leda till nedbrytning av brosk och närliggande ben. Även andra organ i kroppen kan angripas av inflammationen.

RA är den vanligaste reumatiska inflammationssjukdomen och drabbar en halv till en procent av den svenska befolkningen. Kvinnor insjuknar mer än dubbelt så ofta som män och insjuknandet kan ske i alla åldrar, vanligast är dock mellan 45 och 65 år. Incidensen beräknas i Sverige vara 1 500 till 2 000 nya fall per år.

Aktiv behandling så tidigt som möjligt, helst inom 2 månader från symtomdebut, förbättrar sjukdomsförloppet både på kort och lång sikt med bättre bevarad funktionsförmåga.

Etiologi

Reumatoid artrit (RA) uppkommer som följd av en samverkan mellan arv och miljö som samverkar i att ge upphov till de immunreaktioner som så småningom orsakar ledinflammationen. Rökning är den i särklass viktigaste och mest välkända riskfaktorn och rökning är ansvarig för ca 25% av alla fall av RA i Sverige. Rökningen ger särskilt stor risk för uppkomst av RA hos individer som också har en ärftlig benägenhet att utveckla RA, och det är därför särskilt viktigt för dem som har RA i släkten att inte röka. Vilka övriga faktorer i vår omgivning som bidrar till uppkomsten av RA eller skyddar mot RA är ännu ofullständigt känt.

Symtom

En typisk tidig klinisk bild vid reumatoid artrit (RA) är en persisterande och ofta symmetrisk inflammation i flera småleder, men också stora leder som anklar, knän, höfter, handleder, armbågar och axlar drabbas ofta.

Som regel kommer symtomen smygande, men det finns också de som insjuknar mer akut. Det kan börja med att fingerleder, handleder eller tår blir svullna, ömma och stela och vid kraftig inflammation blir de även varma. På morgonen är stelheten oftast som värst för att sedan förbättras något under dagen. Även trötthet är ett vanligt symptom vid aktiv inflammation.

I vissa fall och vid kraftig inflammation ses också små knutor, s k reumatiska noduli vilka ligger under huden, oftast på underarmarna. Utöver ledbesvären förekommer ibland även inflammation i inre organ, t ex hjärt- och lungsäck.

Sjukdomen kan variera mycket mellan olika personer och även hos den enskilde individen kan symtomen växla periodvis. Sjukdomen kan gå i skov, där sjukdomen ibland är aktiv och ibland i lugnt stadium.

Diagnostik

Det är av största vikt att patienter med kroniska, allvarliga artritsjukdomar upptäcks tidigt i sjukdomsförloppet så att behandling kan påbörjas tidigt. Tidig artritdiagnostik handlar till stor del om att känna igen typiska symtom vid reumatoid artrit (RA). Viktiga differentialdiagnoser vid ledinflammation är psoriasisartrit, artros och autoimmuna systemsjukdomar (t ex SLE, Sjögrens syndrom).

Laboratorietester som tyder på att en patient kan lida av RA är framför allt s k antikroppstester. Det test som idag rekommenderas i första hand är ett test för antikroppar mot citrullinerade antigen (ACPA), också kallad anti-ccp. Ca 2/3 av alla patienter med RA har dessa antikroppar, medan bara 1-2 % av övrig befolkning är positiv. Detta test är alltså mycket användbart vid klinisk misstanke på RA. Ett kompletterande, men inte lika specifikt test, är reumatoid faktor (RF).

Diagnoskriterier för RA har sammanställts av The American College of Rheumatology. Sammanfattningsvis innebär dessa att minst 4 av följande 7 symtom ska vara uppfyllda:

  • Morgonstelhet i minst en timme
  • Svullnad i tre eller flera ledområden
  • Svullnad i antingen handled, knog eller i fingerledens närmaste knog
  • Symmetrisk svullnad, t.ex. båda händerna samtidigt
  • Reumatiska knutor- Reumatoid faktor (RF) påvisas
  • Förändringar i skelettet som syns på röntgen

De fyra första symtomen ska ha förelegat i minst 6 veckor för diagnos. Dessa kriterier är mycket användbara vid klassificering av sjukdom i vetenskaplig uppföljning, men man skall i klinisk praxis misstänka och behandla artriten även om inte alla kriterier är uppfyllda.

Behandling

Aktiv behandling så tidigt som möjligt, helst inom 2 månader från symtomdebut, förbättrar sjukdomsförloppet både på kort och lång sikt med bättre bevarad funktionsförmåga. Avgörande för behandlingsresultatet är att en immundämpande behandling sätts in så snart som möjligt efter bedömning av reumatolog.

Målet med behandlingen skall idag vara att uppnå full remission (ingen inflammation) och att helt förhindra uppkomsten av ledskador. Med aktiv och tidig behandling är detta mål idag uppnåbart för mer än hälften av dem som nyinsjuknar med reumatoid artrit (RA), och också i övriga fall bör strävan vara att uppnå detta mål. För dem där tillgänglig medicinsk behandling ännu inte ger tillräckligt gott resultat samt för patienter som haft sin sjukdom i många år, är kirurgi och rehabiliterande åtgärder också mycket viktiga.

Huvudgrupperna av läkemedel vid behandling av RA är:

  • Sjukdomsmodifierande medel (DMARDs), i först hand metotrexat
  • Biologiska läkemedel (TNF-alfa-hämmare, samt övriga biologiska läkemedel (Il-1 hämmare, B-cell antagonist (rituximab) och T-cell antagonist (abatacept)
  • Smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel, såsom NSAID (non-steroid-anti-inflammatory drugs).
  • Kortison, är också ett antiinflammatoriskt läkemedel som kan ges antingen som injektion direkt in i en inflammerad led eller i tablettform.

Utöver att sätta in behandlingen tidigt, är det mycket viktigt att behandlingsresultaten följs upp med täta återbesök för att individualisera behandlingen, att behandlingen följer evidensbaserade riktlinjer (sådana finns utgivna av Svensk reumatologisk förening och revideras regelbundet) och att behandlingsresultat och biverkningar registreras i de nationella uppföljningssystem som etablerats inom svensk reumatologi.

Relifex

Indikation: Reumatoid artrit. Artros.

Lär dig mer om Relifex