Allmänhet Vårdpersonal
Allmänhet Vårdpersonal

Relifex

Frågor och svar om Relifex

  • Vad är Relifex?

    Ett långverkande NSAID med balanserad hämning på både COX-1 och COX-21.

  • Varför anses Relifex® vara gastrointestinalt säkert?

    En möjlig förklaring kan vara de unika farmakologiska egenskaper som Relifex® har:

    • Relifex är en bas
    • Relifex är en prodrug
    • Relifex utsöndras inte via det enterohepatiska kretsloppet2-5.
  • Hur ska Relifex® doseras?

    1-2 g per dygn. Relifex doseras en gång om dagen. Relifex kan med fördel tas till natten för bästa effekt på morgonstelhet6.

  • Vilken substans innehåller Relifex®?

    Nabumeton.

  • Vilka förpackningsstorlekar och styrkor finns?

    Relifex® finns som 1 g-tablett (filmdragerad), 1 g löslig tablett och 500 mg-tablett.
    - 1 g-tablett 20 st (blister), 60 st (burk), 100 st (blister och burk).
    - 1 g löslig tablett 20st (blister), 60 st (burk), 100 st (blister och burk).
    - 500 mg-tablett 20 st, 60 st, 100 st och 30 st (OTC)

  • Är Relifex® en COX-2 hämmare?

    Relifex® är inte en coxib, utan en oselektiv COX-hämmare med balanserad påverkan på både COX-1 och COX-21.

  • Påverkar Relifex® blödningstiden?

    Trots Relifex® påverkan på trombocyterna (reversibel) tyder kliniska studier på att Relifex® inte ökar blödningstiden7-8.

  • Vilken påverkan har Relifex® på blodtrycket?

    I studier som tittat på blodtryck har man i majoriteten av studierna inte sett någon påverkan eller en ringa påverkan9-11.

1. T. Hedner et al, Drugs 2004; 64 (20): 2315-2343
2. Mahmud T. , Arthritis Rheum 1996 Dec; 39 (12): 1998-2003
3. Davies NM, Clin Pharmacokinet 1997 Dec; 33 (6): 404-16
4. Brett MA, J Rheumatol 1992; 19 suppl. 36: 81-2
5. Blower, J Rheumatol, 1992; 19(Suppl 36): 13-19
6. www.fass.se
7. Jennings et al, J Foot Ankle Surg 2000;39 (3):168-73
8. Schnitzer et al, Clin Ther 1998; 20 (1): 110-24
9. Reitblat T, J Hum Hypertens 2002 Jun; 16 (6): 431-4
10. Palmer R, Am J hypertens 2003 Feb; 16 (2): 135-9
11. Brinker A, Drugs Aging 2004; 21 (7): 479-84